Det måste bara konstateras, Jim har en fantastisk förmåga att locka till sig högtryck i fjällområdena vi beslutar att åka till.Detta år blev det Vålådalen och vidare till Lunndörrsstugorna.
Regn och snöblask dagen innan vi anlände men vädret slog snabbt om till klarblå himmel och endast svag vind. Perfekt skidväder med andra ord.Denna gång valde vi att stanna på ett ställe, för att därfrån göra dagsutflykter i området.
Vi plockade några höjdmeter på väg upp mot Dörrsjön och vidare ner i Lunndörren. En stor ugröpning i berget orsakad av några olika inlandsisar.
De lodräta bergväggarna i Lunndörrspasset skymtar i bakgrunden. Känslan av ödemark blir total när man som vi lämnar den rösade leden och söker egna vägar över vidderna.
På väg ner till passet tog vi en ravin till hjälp. Här var det relativt brant på sina ställen samtidigt som skaren var stenhård-ingen bra kombination att kasa ner på med skidor.
Långa fiakapauser i solen är gudomligt. Sedan undrar folk vad man har att göra uppe i snön när det är vår i Blekinge. Jag säger bara- har man en gång fått uppleva vårsolen i fjällen, blir det ett måste att komma upp år från år!
Inga stora flöden i vattendragen, trots värmen och solen. Förmodligen dunstar en hel del bort i den torra luften.
Lunndörrsstugan i vårsol
Samerna hade det nog inte lika fridsamt och bekvämt som vi, men många väljer trots detta en annorlunda livsstil och vårdar sin gamla kultur.Några fantastiska dagar som tyvärr gick alldeles för fort. Men vädret beslutade sig för att återgå till det "normala" så fort vi lämnade Vålådalen med eftermiddagståget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar