Paddling på Åland och Bohuslän

Efter att ha övervägt flera alternativ och efter ivrigt spanande på vädergissarna, beslutade vi oss för Åland som huvudalternativ. Prognosen pratade om en del lågtryck med diverse kulingvarningar fram i veckan. Men detta var trots allt det bästa väderalternativet. Vi körde förbi Sandösund denna gång och tog ytterligare en färja till en liten ö Simskäla där vi hittade en liten hmn vi sjösatte från. Sydlig frisk vind tog oss norrut på kvällen där fina släta hällar gav perfekt landning och tältplats. Ny kulinvarning utfärdades på kvällen så det blev till att förankra tält och kajak på ett betryggande sätt så man slipper gå upp mitt i natten när kulingen tar i.


Trots den hårda vinden var det sol i stort sett hela dagarna så när vi var inblåsta var det gött att bara slappa och läsa en del.


Åland liksom många andra delar av Norden har varit ovanligt blöta denna sommar. Vi hade tur med regnet som mestadels föll på nätterna. Resultatet av allt regnande blev naturligtvis otaliga myggodlingar. Helt i klass med antal som i Sarek några veckor tidigare

Vinden mojnade så småningom men det blev fler ligga-stilla dagar än paddlingsdagar. Som tur är hade Kestin laddat ett rejält bibliotek inför resan.

Strax före solen går upp i öster.

På en av öarna träffade vi ett mycket trevligt par som hade sin fiskarstuga på Röskär. Där fick vi både fisk (nyfångad sik, mums) och en livfull berättelse om Ålandsfiskarnas historia och vedermödor. Bla fick oss tilldel en ny variant om orsaken till det katastrofala fisket. Förutom ålakråka (skarv) och säl blev svanen uthängd för att äta fiskrom på grundbottnarna. Vi såg nog max ett tiotal svanar under hela vistelsen där så jag har svårt att ta till mig den varianten.
Någon som har kläm på om svanar endast är vegetarianer? Den vetenskapliga versionen på att fisken minskar verkar vara brist på vissa typer av plankton som fiskynglen livnär sig på? I vart fall begränsades den egna fångsten till en ynka aborre.
Men i brist på bröd tar man limpa! Det myckna sittandet fick fart på inspirationen att utforska samernas erfarenhet att elda färsk björk. Detta gick alldeles utmärkt när det väl tagit sig. Den härliga glöden blev utmärt som värmekälla för brödbak.
Med en campingugn går det att utföra underverk. Mums, påminde om stenungnsbakat.
Efter en dryg vecka i blåsten beslutade vi oss för att ta oss till västkusten i stället. På vägen dit stannade vi vid Sala och Sala silvergruva. Gick en guidad tur nere på -155m nivån. Kul att se skillnader i brytning förr och nu.
Nähe det blev regn och kuling även på västkusten så vi tog oss hem redan på fredagen för att försöka ställa lite i ordning även hemmavid.
Katten blev glad i alla fall!