Sarekvandring augusti 07

Så bar det så äntligen av till Sareks nationalpark efter 35 års uppladdning. Bättre sent än aldrig! Sarek är en av de sista vildmarkerna i hela norra Europa. Utan vägar, någon enstaka gångbro och en enda hjälptelefon ca 3 dagsmarcher från civilisationen. Det var Robert Bertilsson som återuppväckte tankarna och längtan hit upp i samband med några kajakturer vi företagit oss tidigare. Tack Robert att det äntligen blev av.

Från Akka till Saltoluokta

Båten från Ritsem till Akkastugorna. Vattennivån regleras med upp till 11 m beroende på årstid och vattenföring/elproduktion.

Akka i regn. Det regnar i snitt ca 2000 mm/år här uppe.

Det hände faktiskt att solen tittade fram

En av de fåtaliga broar som finns i Sarek. Denna är vid Skarja och är främst till för samerna.

Det är förvånansvärt lättvandrat. De flesta stigarna var relativt jämna och enkla att gå på. Sedan fanns det naturligtvis undantag som här på skrådden och myyycket uppför vid Låddeba´kte, vid Rapadalens början.

Utsikt över Rapadalen

På spaning efter Älg i Rapadalen

Fantastisk service vid gränsen till vildmarken. Samen vid Aktse har ett finurligt system med radiokommunikation. Det är bara att ta upp radion ur brevlådan och anropa Aktse så kommer han och hämtar. Det vore något för Blekinge/Skånetrafiken att ta efter.

Vid Aktse efter båtfärden.

Vid framkomsten till Saltoluokta fick Robert lite bråttom hem inför den stundande flytten hemma. Jag stannade dock kvar några dagar och utforskade området kring Saltoluokta. Mycket blåbär så det blev både blåbärsgröt och paj.