Första anhaltet med paddlingsinslag fick bli Traena 2,5 h båtresa ut i Atlanten. Lagom ensligt med en liten skärgård som vi tänkte utforska.
Bild från Stockvågen, färjeläget på fastlandet, med vy ut över Lutöy
Kerstin hade påpassligt innan resan laddat hem i princip samtliga tidtabeller för bilfärjorna som går i det aktuella området. Detta besparade oss en massa väntan och onödig frustration eftersom färjorna gick olika kl-slag olika dagar, oftast bara en per dag.
På resan ut till Traena kom vi i samspråk med två glada pensionärer, han uppfödd på Traena och hon ditflyttad när tycke uppstod. Alla, som vi träffade på här uppe, är mycket hjälpsamma och trevliga, dessutom lätta att förstå. Vi fick bla veta att Traena är Norges minsta kommun med endast ca 400 fast befolkning. På vintern då sillfisket är i full gång mångdubblas befolkningen p.g.av all fiskförädlingsindustri som finns på huvudön Husöy. Så mycket som motsvarande 13 långtradare fisk hanteras och packas vart dygn under högsäsong.
Den lilla ö-gruppen Selvaer som tillhör Traena kommun.
Traena sticker upp ur havet med sina vackra berg.
Så efter många dagars resa är vi så äntligen i vattnet, ett vatten som är helt kristallklart och mycket fiskrikt men kallt.
Utiskt från högplattån mellan topparna på grannön Sanna. uppe till vänster skymtar Svartisen, Norges näst största glacier.
Vi fick en liten skynt av Lovund i horisonten.
När vi paddlade runt i Traena gick vi bla iland på Sandöyan där jag hittade denna underkäke på en Kaskelottval eller Späckhuggare tror jag. Någon som vet?Jag tittade i Wikipedia och fann följande kommentar:
"Kaskeloten är ungefär 18 m lång och upp till 50 ton tung. Hanarna är betydligt större än honorna. Typiskt för denna art är det kolossalt stora och nästan fyrkantiga huvudet. Nedre käken är jämfört med resten av huvudet väldigt smal och har 20 cm långa tänder. Övre käken har däremot utsparningar för tänderna från nedre käken."
Hittade denna tand som hade lossnat ur käken. käkar visst bläckfisk i huvudsak.
Som sagt folket är trevliga och stolta, lätta att komma i kontakt med. Här en farbror som rensar ejderdunsbon efter häckningen. Damen i huset berättade att det förmodligen är samma ejdrar som kommer tillbaka år från år som känner igen folket opch är helt orädda. Hon kan på traditionellt vis plocka lite dun under tiden honan ruvar äggen. Detta är något jag läst om men haft vissa dubier om att det verkligen förekommer.
Molnmössa över Sanna.
Tidvattnenskillnad på nära 3m gör att det måste till lite speciella arangemang om båtana skall vara tillgängliga vid olika vattenstånd.
I en butik på Traena hittade vi ett gäng fiskekrokar av kollosalformat. Vad fångas på dessa och inte minst vad har man på som agn?
Svartisen
Blå salen
På väg till vår andra ögrupp Rödöy
Som sagt kristallklart vatten med siktdjup på 20 - 30 m. Den turkosgröna färgen komme av de omfattande korallrev som omger dessa öar. En form av kallvattenkorall som lever på 100 m o djupare, växer bara någon mm/år och är förmodligen flera 1000-tals år gamla. FANTASTISKT!
Stränderna utgörs i huvudsak av korallsand som sakta eroderats till en mycket fin "sand" med inslag av större sönderbrutna delar.
Det gick faktiskt att ta av torrdräkten och bränna fläsket.
Strecket eller igentligen stigen som syns är havsutterns. Vi såg några stycken men de var mycket svårfångadde på bild. Stigen ledde upp till en större färskvattenpöl in bit in på ön.
Den kalkhaltiga myllan utgjorde en utmärkt grogrund för kalkälskande blommor och grönt. Bla såg vi blommställningar efter fler okideer, Adam o Eva- tror vi.
Fiske. Något egentligen sportfiske går det inte att kalla det. Det var bara att leta ut en lämplig djupbrant, släppa ner den 200g tunga pirken och så lyfta upp det antal fiskar man önskade. Här 2 fina stektorskar.
Klar för stekpannan, Voila! en kanonfin anrättning.
Denna båttyp har enligt lokala uppgiftslämnare blivit utsedd till världens vackraste båt. Jag är benägen att hålla med.
Efter att besökt ytterligare några områden, vädret höll på att slå om och längtan efter skaldjur blev stor, beslutade vi oss för att vända kosan söderut. Denna gång mellanlandade vi på Koster i Bohuslän varpå skaldursfrossan startade. Är det inte läckert med havskräftor och räkor!
Efter några nätter på Koster, fick vi en härlig västan tillbaka över fjorden.
Solen går ner och dagen därpå styr vi åter kosan mot Blekinge.En fantastisk resa med en hel del paddling, möten och upplevelser. Kan verkligen rekommenderas. Det är långt att köra om man vill ha egen köl att färdas på, men det finns en hel del möjlighet att hyra kajak där uppe. Nu efter denna första rekognoseringstur kan det helt klart bli ytterligare någon resa dit upp när sittsåren efter bilkörningen och samvetet efter CO2- utsläppen läkt.
