tisdag 31 juli 2018

Vandring i Sarek 2018B

Bröderna Arvidsson Kom äntligen iväg på en gemensam fjällvandring. Med på vandringen följde även tre av Görans söner, Erik, Olof och Lars

Vi tog tåg och buss till Stora Sjöfallet där utrustningen justerades samtidigt som vi fick en fin upplevelse vid det forna så mäktiga fallet

Nu återstår endast en liten, nåja så liten är den inte, rännil av det stolta fallet. Sourvadammens reglering på 30m gör att det mesta vattnet rinner genom turbinerna


Vandringen började med att passera den flera km långa Sourvadammen innan vi kom fram till första nattens lägerplats vid Njavvejågåsj

Far och söner samlade

Betydligt mindre vatten denna gång vi passerade Njavvejågåsj än när Palle och jag gick här för några år sedan

Göran hugger in på lunchen under toppturen till Vuojnestjåhkkå

Likaså Lars och Erik

Sträckan upp till toppen är relativt lättgången

Där var en sten blev det ändå


Underbar utsikt åt alla hål

10% av Sareks yta är täckt av glacierer

Min absoluta favoritvy med utsikt över Bierikjavrre, Bastavagge och Rapadalen

En stor krater har bildats i glacieren Vuojnesjiegna norr om toppen

Måste vara den kraftiga avsmältningen som orsakat detta. Skönt att inte befinna sig på glacieren när det är högsommar. Hade man ramlat ner där kommer man nog fram om sisådär 1000år




Njut av utsikten!

Bäst att sitta på säkert avstånd från glaciernischen med 100-tals meter ner

Nedstigning efter en härlig dag på toppen

Bron mellan Sarek och Stora Sjöfallet över Guhkesvakkjåhkå är en av få broar som möjliggör vandring till och i Sarek.

Ett sista farväl av Sarek för denna gången

Den sista dagens vandring till Bietsavrre och den väntande rödingen och glödkaka vid samevistet

Men först skall Rumokjågåsj vadas

Rumokjågåsj


Båten över Avtsusjjåhkkå är en välsignelse då bröstdjupt vad alternativt halvmilen extra undviks

På Saltoluokta fjällstation kom Göran och jag i samspråk med denna färgstarka 90 åriga samen Apmut Ivar Kuoljok. Många tankar om livet och naturen förr och nu



Andra samtal vid bordet på fjällstationen

Tack för ett mycket trevligt sällskap

på denna härliga vandring!

Så var det det hör med att åka tåg. Eller åka och åka, det är lite si och så med det, men billigt blir det med all återbetalning från SJ


måndag 7 maj 2018

Tillbaka med bilder: Kvikkjokk till Sulitelma april 2018

 Efter det sedvanliga tågstrulet med förseningar och taxiresa kom vi så småningom fram till Kvikkjokks fjällstation torsdagen den 5 april

 Efter den långa tågresan var det skönt att spänna på skidorna och ta en tur i omgivningen. Bakom fjällstationen rinner en jok med ett litet vattenfall så här i vintertider. På sommaren lär det brusa regält.
 Väderleksprognosen för fredagen utlovade ökande vind fram på dagen, så efter en tidig frukost bar det av mot första fjällstugan för turen, Njunjes
 lunch på ett passande sätt i en snödriva

Mycket riktigt tilltog vinden ordentligt när vi kom ut på kalfjället men vi nådde stugan utan större bekymmer
Njunjesstugan är en liten stuga med stugvärd i ett litet bås mellan de båda köken/sovplatserna
Naturligtvis ingen ström men en mysig vedkamin och gasolkök för uppvärmning och matlagning
Pannlampa och stearinljus ger en behaglig känsla av att nu har turen börjat!

Vägen upp till Tarrekaise bjuder på några låååånga uppförsbackar som direkt ger besked om skidformen och vallans beskaffenhet

 Clemens kommer skidande i full fart!
 Greta är snabb och stark med mycket energi i benen!
Åsa tar det metodiskt och låter sig inte stressas av ivriga åkare. Vet sin fart efter många turer på fjället

 Det var flera skotrar än skidåkare i detta område där skoteråkning är tillåten. Måste konstatera att även dessa har ett genuint intresse för fjäll och vildmark och detta lyser igenom i kontakten med oss andra fjällturister.

 Soluppgång över Guovdbåråsvarre
 Säger farväl till stugvärden och ger oss vidare till nästa stuga Vaimokstugan.
 Innan vi kommer fram dit passerar vi vindskyddet Kurajaure. Lite anmärkningsvärt noterade vi att inga säkerhetstelefoner är placerade i vindskydden här uppe. I princip alla vindskydd i Jämtland har denna säkerhetsutrustning!
 Mycket uppför
 Fika i solen
 Kan det vara Korpen som lämnat sina fotavtryck här

Det är sällan numera som jag utbrister WOW inför något jag möter. Men vid första anblicken av det mäktiga Sulitelmamassivet gick nästan luften ut helt! Sulitelma trodde man tidigare var Sveriges högsta topp varpå man byggde vandringsstugor på vägen dit för att få bekvämligheter vid besöken där.

  Sedermera visade det sig att, dels ligger högsta punkten Suluskungen på Norsk mark och vid exakta mätningar är det Kebnekaise  som är högst.

 Vindsäcken har många användningsområden. Ger fint lä när det drar snålt från berget.
 Andi
 Upp, upp, upp mot stugan
 Vattnet lite svårdrucket, men kallt i alla fall.
 En selfi hör till
 Pieskehaurestugorna i sikte med Suliskongen och Sulitelmaisen i bakgrunden
 Vi sparade på reservdagarna och använde en till att besöka Sulitelmaglacieren. En mycket mäktig upplevelse som slår det mesta.
 Fick tips om en glaciergrotta som kunde vara igensnöad. Det var den delvis men efter lite skidande hittades den så småningom.





 Infrusna klippblock som säkert åkt med i 1000-tals år
 Nästan så att man förväntade sig att någon skulle uppenbara sig i isen efter alla dessa år som infrusen
 Ett stort isberg hade lossnat och skvallrar lite om vattendjupet i sjön under. 1/10 del ovan ytan
 En massiv isvägg störtar sig ner mot sjön
 täckt av jättelika istappar
 Har vi kommit till Disneys Frozen film?
 Hur skall vi komma härifrån?
 Imponerande vägg av is, flera km bred.
Detta bara 100-talet mil från Stockholm!

 Solen tittar fram efter en kall natt
 Skulle vara spännande att besöka området på sommaren och få se detta i sommarskrud

 Vattenhämtningen blir en mödosam historia. Skopa upp vatten från en flera meter djup snödriva, is och så bäcken
 På utflykt runt stugan
 Järvspår i snön


 Samtal med stugvärden
 Mätta och belåtna fjällfarare
 Vi lämnar Sverige och skidar upp för en brant kulle för att där möta Norge
 En liten bit kvar till Muorkihytta
 Nu har värmen kommit på allvar. Både i form av brant stigning och sol
 Riksröse 238


 Framme vid Muorkihyttan steg spänningen till det olidliga, skulle Norska turistföreningens nyckel passa?
 Visst gör den det och efter ett tag spred sig värmen i stugan med hjälp av två kaminer.
 Rovdjursspår nr två denna tur blev Lo-kisse. Stora tassar väl lämpade att tassa runt i snö.

 En sista blick på Soliskungen Norges svar på Matterhorn som vår Schweiziska medresenär uttryckte det

 Tillbaka i hyttan efter utflykten mot Glacieren från den norska hytten
 Så blir det till att låsa och ta farväl av den fina hytten och avsluta en fantastisk skidtur med sista etappen mot Sulitelma samhälle


Andi tog oss ner för den tidvis branta nedfarten mot Sulitelma där buss väntade till Fauske för vidare transport med tåg till Göteborg
Tack för trevligt sällskap och en helt underbar skidtur!